Bättre sent än aldrig heter det ju och idag när jag kikade in på SbkTävling så var resultaten från DM den 6 maj inrapporterade! Wow liksom!!

Och jag kunde konstatera att  jag blev 2:a i agilityklassen! Det var ju kul, även om det liksom inte har någon betydelse alls eftersom jag valde att diska oss i hoppklassen! Men det är kul att "finnas" där!

     

Jag är ju intresserad av den mesta typ av sport och har därför följt Sveriges matcher under hockey-VM. Tyvärr tog ju deras resa slut igår efter ett periodvis väldigt lamt och spretigt spel. Men det som får igång mina tankar (och irritation) idag är när jag läser olika tidningar på nätet är att det är Förbundskapten Mårts som "bär ansvaret" och att det är han som riskerar "få sparken"! Jaha, och spelarna då? Det är väl trots allt spelarna som finns ute på isen och gör misstag?? Det är väl inte Mårts som är där ute? Sen huruvida han har tagit ut rätt lag eller inte DET är ju hans ansvar - inte spelarna!

Men men, någon måste de ju hitta att skylla på... Vem ska jag skylla på när jag klantar till det på banan? Eller när en friidrottare klantar till det, vem ska de skylla på? Inte för att jag tror att spelarna skyller på Förbundskaptenen, men i allafall....

Över till något annat... Idag och i morgon är det landslagsuttagning i agility i Smedjebacken! Som vanligt vid stora agilityhändelser så finns Tjabo på plats med sin kamerautrustning så alla vi som sitter hemma kan följa allt live på http://www.livestream.com/dogsport och detta är vi mycket tacksamma över! I år finns ingen av mina närmsta agilityvänner på plats av olika anledningar, men ett par stycken jag känner tävlar så det är dem jag håller tummarna lite extra för :-)

Själv har jag tävlingspaus denna helgen, vilket faktiskt är väldigt skönt efter några veckor med intensivt tävlande!

     

Nu har jag analyserat videofilmerna från helgens lopp ett antal gånger. Jag kan konstatera att Save Me var väldigt ofokuserad i hopploppet, men att jag faktiskt fanns på den plats jag tänkt mig hela vägen och det var väl det som "räddade situationen" så att vi faktiskt var felfria ända fram till sista tunneln (hinder nr 16). Dock hade jag kroppen lite felvinklad och kallade lite för lite vid denna sista tunnel och ja, då kommer felet! Save Me stack ju in i tunneln från fel håll, men det var ju typ den informationen han fick från mitt kroppsspråk!

Agilityklassen blir jag mer och mer nöjd med för varje gång jag ser filmen. Rivningen beror säkerligen på att jag är en aning, kanske en dm, för nära honom när han ska landa så han landar för tidigt. Ser ut som om han river med bringan. Vid slalomen så var jag aningen för långt fram. Inte för att det egentligen spelar någon roll, men eftersom jag hade en hand nere i noshöjd som drog in honom fel så lyssnade han på den. I övrigt var det ett riktigt bra lopp och riktigt fina svängar! Min lille hund han kan!

Satt just och kollade igenom datorn på nersparade agilitybanor som jag tänkt använda på träning. Men många av dem har ännu inte kommit ut på papper (för skrivaren är kopplad till den andra datorn...) och därmed inte använts. Följande bana blev jag jättesugen på att testa!

Där är många svårigheter, framförallt nummer 4 - slalomen - blir en ordentlig utmaning, men även passagen 11-15! Så fort det blir läge ska denna testas!

     

Idag körde vi till Råådalen för att starta vår första klass 3-tävling. Det var väldigt stora startfält och vi räknade med en lång dag. Men det var effektivt organiserat med många duktiga funktionärer så det gick mycket snabbare än vad vi hade räknat med. Det är alltid skönt!

Vi började med Hopp 3 och det var en relativt enkel bana, men med några luriga linjer och svängar. Save Me var väldigt ofokuserad och var uch kollade på en tunnel som låg utanför banan, kollade in en tunnel som inte skulle tas då och nosade på nummerskylten till slalomet! När ska han sluta med sånt här trams? Det är ju så onödigt för det går ju flera sekunder varje gång han gör så! Men i övrigt var det ett bra lopp och vi var felfria till vi bara hade några hinder kvar. Där stod ett hinder längs med en tunnel och det naturliga hade ju varit att sedan springa in i tunneln när man hade hoppat hindet. Men inget är naturligt i klass 3 så naturligtvis skulle hunden vända tillbaka och springa in genom tunneln från andra hållet. Men jag glömde visst att kalla tillräckligt så Save Me tog den naturliga vägen och var överlycklig att han hade gjort "rätt". Ja, ja, det var ett bra lopp annars! Och med tanke på att 51 st av 75 startande diskade sig så var nog inte banan så enkel som den kändes!

Sen var det agility 3 och denna banan kändes mycket svårare. Det var tight mellan hinderna och det hände något precis hela tiden. Men Save Me var riktigt laddad, han sprang på bra och han LYSSNADE!! Tyvärr fick vi en rivning redan på hinder nummer två eftersom han kom lite tight på, men va gör det liksom? Vi fick även en vägran i slalomingången eftersom jag var lite snabb iväg så han hann inte riktigt komma in innan jag stack så han följde ju såklart den informationen jag gav honom med kroppen! Duktig hund! Så en 5:a där med och då rann ju naturligtvis sekunderna iväg lite och vi slutade på 12,10 fel. Men det är just såhär jag vill ha honom! Fullkomligt galen MEN lyssna!

För alla er som någongång varit på en agilitytävling så vet ni att det står tält precis ÖVERALLT! Vi kom ändå tidigt i morse, men naturligtvis hade de flesta varit där igår för att sätta upp sina tält på bästa plats. Så när vi kom så var det dubbla rader tält runt banorna! Vi hittade en "bra" plats längst ut på ett hörn, men vår fina utsikt från vårt tält var...

Ja, just det! Tält! Vi såg absolut ingen agility från där vi satt vilket är väldigt trist. Men samtidigt så skulle jag inte vilja vara utan mitt eget tält och då måste ju alla andra också få ha tält. Dock tycker jag väl att klubbarna skulle sätta som krav att ingen skulle få sätta upp sina tält dagen innan för där stod mååånga tält på "fösta parkett" som var "igenbommade" och ingen hemma! De skulle ju säkert komma senare under dagen och ja, är man på plats dagen innan så ser man ju till att ta för sig! Varför inte liksom!?

Försökte ta en bild över området, men ja, allt blir så litet. Men det ni ser är iallafall tre banor liggande på rad med ett pärlband av tält runt om!

     

Idag fyller vår älskade lille hund 5 år! Tänk vad tiden går, men tänk så mycket vi hunnit med tillsammans! För 3 år sedan var jag helt övertygad om att vi inte kom till att komma någon vart inom agilityn. Save Me var helt "galen", skällde/yla som besatt då han var i närheten av en agilityplan och lyssnade bara när han själv ville inne på banan. Jag kunde inte ens drömma om att ställa mig på startlinjen i en agilitytävling då!

Men även han växte visst upp . Nu är jag fullkomligt trygg i alla situationer ute på tävlingar och har en hund som strosar fint vid min sida och som ger gärnet på banan!

I morgon debuterar vi i klass 3 och det har varit en helt otrolig resa dit! Vilka resultat vi har lyckats prestera de senaste 1½ året! Med tanke på hur lite vi har tävlat är jag så sjukt nöjd över där vi är idag! För ett år sedan hade vi endast en pinne i varje i klass 1 och det kändes som att vi aldrig kom till att komma vidare (även om jag kanske innerst inne visste att det kom till att gå...). Men så "lossnade" allt och nu står vi här med massor av fina placeringar på vår meritlista, med fyra klass 2 segrar överst!

Ett STORT STORT GRATTIS till min lille "Sai" som han får heta på agilityplanen när jag i stridens hetta inte hinner uttala hela hans namn